Det är något som vill komma ut, en känsla av något slag.
Vet inte riktigt vilken, eller vad,
men den tränger ut ur sprickan.
Sprickan som den själv skapat i sin känslomur,
kanske?
Går det att definera något odefinerbart,
så vill jag gärna försöka...
skrattretande, sprattlande försök,
som ett vattendjur på land ungefär.
Sprattelsprattel, haha.