Saker som
en gång var delade
är nu
bara hos dig.
Eller kanske
inte hos någon av oss.

Jag vet ju inte.

Det gör mig arg
för jag saknar
min(a) del(ar)
av allt det.

Sådant som fick hjärtat
att pumpa
och
skratt att bubbla.
Det klarar jag inte längre av
att se
och helst inte heller
höra.

Det blir inte skrattbubbel
utan
bara avslaget
helt stilla obehag
och kanske lite
vemod.

Det gör mig arg
för några av dem
var mina
favoriter.
Nu finns de bara där.