kom här, spring med mig
över stenarna, en klibbig natt,
dina ögon, under där
ligger hinnor som hindrar dig
från verkligheten,

du ser pärlor på rutan,
det är regnet du bad om
som slutligen kom,
som gav hundarna att dricka, gav hundarna
att dricka


du har en riktig vårslida,
den blir varm först när gräset
skriker nyfött ur jorden
eller brinner i ditt rizlapapper

dina tänder är slipade
ditt koppel spänner runt din hals,
du måste vänta
annars stryps du, du måste vara smart


biljetterna är billiga, bara
en sms-biljett och ett steg
på perrongen strax innan
tåget kommer, men du,
dörrarna stängs

och ditt rosa kött
strax under din bleka hud
darrar besviket


de nymålade stationsväggarna
glasverktygen
och alla skuggfigurer
deras spända nackar
deras muskulösa vittring

de är som hundar, som hundarna
som skriker om natten
då de kristna låst sina dörrar
och bett om sin nåd


och du står där med dina repliker
i en trasig natt där himlen
öppnar sina sår, blöder sitt förakt
över dina fantasier
om en sorts uppskattning

en sorts gemenskap
du inte kan få, så länge du
inte ansluter till flocken,
så länge du inte ger upp
även inatt