Böjd ryggrad, för evigt underordnad
Skallens tryck
Knotiga spett utsträckta
Mot himmel, som alltid överordnad
Skallens tänktyngd

Under betong, alltid rymdskymd
Knöliga vrål kringgår väggarnas
Absoluta isolering
Kommer väsande ut genom inkast som utkast
Till slutskriet