Medborgare Hedlund,
sicken bok, sicken bok
om denne store svage
genialiske tok.

Jag läste den i timmar
– var färdig först in natt.
Jag bugar i beundran,
jag lyfter på min hatt.

Medborgare Hedlund,
ser du hur han ler?
Hur han sitter där och munvigs
med Fröding och Tegnér?

Han skriver en och annan strof
att lägga i sitt skrin
men mer ändå så lyssnar han
på Bellman och Ferlin.

Medborgare Hedlund,
han var jag och jag är han.
Jag var blott femton år
när jag hans visor fann.

Och nu så är jag äldre
långt äldre än han blev.
Ändå så är jag liten
inför allt det han skrev.

Medborgare Hedlund
jag tackar för din skrift,
Det var vad jag behövde
om än den är en grift.