Dina rosenknoppade kinder brände mot min kalla stålbringa
Kantstött jag stod på post vid dörrtröskelns välkomnade famn
Din nyfikna förföriska vidgade blick i sen morgontimma
Fick mig att smälta och önska att jag var din kraftfulla man

Morgonfrosten glittrade i min dolda hakspets skäggstrån
Där stod du, tog tag i min villrådiga darrande asplövshand
Tog mig från den alkoholstinnade flykten vid trädgårdsbersån
Denna karga frostiga man, smälte vid din åtrås önskeland

Jag vill ha dig. Jag vill. Du vill. Vi vill i minst en ändlös timma till.