Nära bäckens källa
vid vattenfallets krets
I det gröna gräset
under solens gass

Vid Herdens fötter
får i ro så betar

Ömma ögon som
under natten vakat
under dagen ännu
omsorg har kvar att ge

Med rynkad panna
känner något är fel
Rest sig redan
innan ens ropet hört

En Herde förnimmer
som del av sig själv
den lilla som fastnat
uti törnens garn

Med saktmod i blick
Han friger så lätt

En Herde saknar
som bit av sig själv
och får som kommit bort
snart hemma igen

Tillbaka till Hederns härd