Inåtvänd tomhet
till min skräck

Hjärtat talar i mitt öra

Taket uppslukar blicken
skarvad tapet
blir till tavlor

tiden övervinner gränser
bakåt-tid i ögonvrån
knutna tår
och vriden rygg

Ville låna döden en stund
en paus från livet
från det vita taket
från mig

Ljuset sticker

som krypande vågor
blev till nålar
längs ytan

Allt som kastas in
tar plats
fyller meningslöshet
knastras ut

söndertuggad

Sen står jag där
avklädd
omringad av sanningsnatten
som höll, och skrapade tungan

dagen ljuger
detta sa jag aldrig

Jag är bara sjukt trött



obrukbar idag igen