Fortfarande blodstänk på väggar och pyjamasbyxor
”Jag vill inte bo i en splatterfilm”
sa pojkvänsfilosof följande morgon
Natten då jag kl 05.00 högg rakbladet och drog snabbt
En stråle nästan svart blod som nådde ända till väggen
Tyvärr
Sen fylla handfatet och byta vitt till rött
Det är stopp i det
Det rinner ut på golvet
Och en sååååååå sjuk flicka som absolut måste klippa bort fettvävnaden som sticker ut
Ingen fysisk smärta alls
Men emotionell smärta av värsta slaget

Det var sen efter halvhjärtat tejpande jag stapplade mot soffan
Yrsel
Ramlade på datorn
Fucking trasig
Och så behövde sofföverdraget tvättas också såklart

Vi söker lindring på så motsatt och bipolärt
Hans smärta lämnar inga märken, kräver ingen uppmärksamhet
Men jag vill inte heller bo i en falsk fasad
Han: systematiskt
Jag: fylla tomheten för stunden

Det där med att inte gråta kan jag förstå.
Inte en enda tår föll på läkarens golv sist en taxi släppte av mig utanför jour-akut-psyk-kan-inte-göra-ett-skit-mottagningen
Inlåst, ensam, medicinerad och hemskickad

Varenda liten vit sten bland gruset på asfalten kan vara en tablett med lättnad för studen
En gång var det 1mg xanor
10-sekundersregeln när man tappar mat på golvet gäller inte här
Varenda vit smula på vårt smutsiga golv måste dubbelkollas
Jag är oändligt slarvig.