en barns själ

är ofantligt större i sin godhet

än en vuxens

ändå förminskar vi den

barnet är oförbehållslöst

i sin kärlek

trots att dess föräldrar

under hela dess barndom 

uppvisar brister av alla de slag

ändå missar de flesta föräldrar grovt 

vilken fantastisk gåva

ett barns rena kärlek är

och när barnet nått vuxen ålder

har det glömt

hur förbehållslös kärlek känns

barnet har glömt hur man älskar

men det känner instinktivt

djupt rotat inom sig

att denna renaste av kärlek

är något livsviktigt

att sträva efter

något bortglömt

som måste läras om

allt detta ser jag

varje gång jag möter min egen blick

i spegeln