Jag tror jag pratar för mycket.

För ibland häver jag ur mig saker som påverkar andra.
De påverkas så till den milda grad att de blir förälskade i mig.
Och jag pratar på, om mig, om känslor o sånt.

De förstår precis vad jag menar och de känner likadant.
Till slut tror de förälskade människorna att de känner mig.
För vi har ju talat om allt.
Om mig, om känslor, o sånt.

De kanske vill lite till...
Och efter att man har haft sex.

Då sover man oftast.
Då pratar man inte lika mycket.

Jag är rentav tyst.

Då börjar de prata.
De vill att jag ska lyssna.
De vill att jag ska känna.
För de tror att jag vill lära känna dem.

Det vill jag inte.
Jag känner bara mig själv när jag hör hur de pratar.
Jag känner mig usel.

Jag ville nog egentligen inte knulla dem.
Det var inte viktigt att prata med dem heller.
Om mig, om känslor o sånt

Det var viktigt att äga dem.