Vem ska fånga mig

när mina vingar störtar

mot de oemotståndliga dragningskrafterna?

Egot, kvinnorna, ångesten, rusdryckerna.
Låter mig fångas i allas spindelnät
jag bara fortsätter vidare.
Avslitna spindeltrådar fladdrar efter mig.
Det är släpet av burkar efter "nygifta"bilen.


Kvällen talar för att jag kör ihjäl mig själv.
I jakt.


På framgång och kärlek och lycka och
små små bitar av högteknologisk plast som skriker sina psalmer över oss.
Vi stärker varandra.


Call it Hybris narcissus.
Ni förgyller mig.


Vi möts vid Gullmarsplan, närmaste knytpunkten.
Där ifrån tar vi över allt.
Vi bestämmer att ikväll, kör vi fortare, pirret i magen.
Känner kroppens största krafter.


Jag har öl med mig.
Vi knäpper dem ikapp till att chauffören på tunnelbanan, öser på med sina miljövänliga hästkrafter med hastighetsjoysticken, skrikandes i sin högtalare:
Att nu jävlar! Nu kör vi! Tonight is the night!
Han vet vart vi ska och att han kör fort.


Acceleration.


Vi är på väg till livets fest och har inte tid att stanna vid stationerna.


- KÖR BARA! Vrålar vi i kör tillbaka.


Pricksäkert.


Huvuden lyfts och ser överraskat hur våra energier tar över vagnen.
Aftonens partyänglar.
Det är vi.


Med vingar som glänser av svett, öl, kärlek.
Frälser världen med vår framfart.
I can be your Jesus! lovar jag dyrt och heligt.
Samtidigt trillar vi in i lustens dimmor.


Timmar senare.


En soluppgång och vi slår upp våra ansikten över vattenytan.
Nakna kroppar. Friskt vatten. Trötta vingar.
Nya blöta ansikten ler ikapp och vi låter vingarna torka efter 05.34 badet.


Just nu.
Livet är.
Din enda chans.