Samtidigt som mina barn var nya i världen (tidigt 90 tal) var det en politiker som gjorde ett storstilat uttalande

-Eftersom det är kvinnorna som tar ut 90% av föräldrardagarna så kanske vi skall tänka om lite. Det ligger kanske i de kvinnliga generna att ta hand om sina barn och moderligheten kan aldrig bytas ut om faderlighet förrän barnen kanske är fem år eller så.

Nu var det som så att om man tittade på hela befolkningen så hade han rätt, det var kvinnorna som tog ut 90% av föräldrardagarna, men han glömde att statistik alltid är statistik och skall du läsa ut någon som helst sanning så måste du alltid leta med ljus och lykta efter någon grupp som inte stämmer med den totala statistiken och, om du hittar en sådan, fråga dig varför just den gruppen gör tvärtom. 

På den tiden var ju SJ mycket större än idag och inom just SJ var det helt självklart att papporna skulle ta om inte hälften så nära inpå hälften av föräldrardagarna. Det var så självklart så att när någon fick barn så var det en av de första frågorna som pappan fick.

Varför?

Det påverkade på intet sätt någon "karriär", de hade fördelaktiga ledighetsförhållande (de fick bl a behålla en liten del av lönen samt vissa semesterdagar.

Eller så var klimatet på just den arbetsplatsen sådan att det var självklart och så var det inte mer med det.

Han den där politikerns resonemang faller ju genast som ett söndertrasat pärlhalsband för svin....

Faktum är att det är så på min arbetsplats idag med. Det är fullkomligt självklart att även papporna tar sitt ansvar och om någon inte skulle göra det vet jag inte vad som skulle hända. Förmodligen skulle alla titta lite snett på honom och undra vem han tror att han är egentligen?