Det sitter en ful man på min axel

han viskar otäcka saker i mitt öra:

”bli arg, bli modfälld, bli grinig”.

Så svårt det är att stå emot,

när själen är grå och mulen.

Men jag får stilla mig,

maskera mina våndor,

min vän behöver mitt lugn.

Svårt att le när jag vill gråta

min själ är trasig och öm.

Jag kramar min vän så hårt,

säger att hon inte får ge upp,

jag får ett leende till svar...