Jodå, det har blivit sommar även här i sydöstra Jämtland.

Den kom smygande som en tjuv, överföll mig tyst
en morgon då jag gick ut, klädd i särk och morgonrock.
Klockan var inte mer än kvart över sju och det var kvävande hett,
vindstilla och termometern visade på plus tjugofem grader.

Jag tog av mig morgonrocken, satte mig i hammocken,
drack mitt heta kaffe och åt min smältande ostmacka,
svetten rann och jag tog av mig det fuktiga nattlinnet.
Iklädd ett par trosor, gömd bakom bordet, satt jag i sommaren.


Precis som det ska vara, naken som jag skapades
satt jag och njöt av bofinksdrill och trastskorr.
En vilsen lom hoade över sjön i tron att det var natt,
förlåten då natten aldrig blir mörk om sommaren här.

Sjön syns inte, skogen på andra sidan är dubbel,
upp och ned i en spegelbild av sig själv.
Det känns som att tiden håller andan ett slag,
andäktig håller även jag andan inför Guds ansikte.

Mitt i detta underbara meditativa tillstånd
väcks jag brutalt till vardagens vedermödor,
då gubben ropar med morgonrostig röst inifrån stugan:
"bli´re nå kaffe idag"?

Suck, men jag fick i alla fall en halvtimme
naken och ljuvligt ensam i hela världen!