Jag står framför spegeln,
beundrar min prakt.
Höjer glaset och utropar en skål,
för min egocentriska makt.
Jag är allt och lite till,
drottning av alla isar.
Säg vad du vill,
är väl inte bara män som grisar.

Jag vill så gärna tro,
att det jag säger betyder mest.
Du drar mig till kyrkan,
för att bli vigd av en präst.
Jag skrattar, dansar...
skriker... spring, spring, spring!
Du står som fastfrusen,
fattar ingenting.

År efter år,
har jag förnedrats, utnyttjats, trampats på.
Nu ger jag igen,
för alla gånger min själ slagits blå.
Jag är allt och lite till,
det du aldrig kan bli.
Jag har makt, jag har prakt,
men framför allt... JAG HAR SLAGIT MIG FRI!!!