Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tack till Mel för inspirationen, fast hon inte vet om det riktigt

http://www.youtube.com/watch?v=Ef16R6L24BA



- one for the road -

 

 

Det var i en bil på väg norrut

En risig gammal 240, ljusblå

Det började väl egentligen innan

Men vi tar det därifrån

Jag klev in i den bilen

Och jag visste att det var sista resan

Så det blev viktigt att sitta där brevid

Det var också den mest utmattande resan

Det går att säga mycket under 100 mil

Och när Hon var föraren var det inget smalltalk precis

 

Vi var fullastade med hennes flyttlass

Som skulle tillbaka till Östersund

Jag skulle egentligen inte med

Men hon ville väl säga farväl

Så vi skulle ses som hastigast nere i stan

Men jag bestämde mig på fläcken

Jag klev in i den där bilen

För jag visste någonstans att vi båda behövde det

Kanske var det första gången på ett år

Som vi fick tid för varandra

Som vi pratade med varandra på riktigt igen

Nä, det fanns en bilfärd till Trelleborg också

Men då var det mest rött och blått och rosa moln

 

Jag tror vi lovade varandra att hålla sams

Det fanns ju ingenstans att fly därifrån

Vad som än skulle sägas

Vi skulle lyssna, vi skulle få prata till punkt

Alla som älskar varandra borde sätta sig i en bil ibland

Under de premisserna och bara åka

 

Jag hade några kassettband med mig

Som jag alltid hade på den tiden

I skolväskan, innerfickan eller var som helst

Jag spelade Thåström, Pink Floyds bootleg från 94 i bilstereon

Stunden gjorde att allt bara dämdes upp

Och jag såg tre år eller fyra fly förbi bilrutan utanför

Varje mil var en närmare den slutgiltiga lösningen

Varje mil handlade om oss

Varje låt avverkade ännu ett vi

Jag spelade New Year´s day när jag förlät hennes otrohet

Jag kunde förlåtit henne allt då

Nu kan jag knappt lyssna på den

Jag brukade älska den låten

Jag brukade älska henne

Och just där älskade jag henne som jag aldrig älskat

Men hon ville inte ta emot min föråtelse

Hon ville betala sitt pris

Hon kunde inte leva med sitt samvete svärtat

 

I Härjedalen var det glashalt

Vi smällde nästan med renarna på vägen

Hamnade på fel sida 

Och fick möte med en långtradare

Jag hade gärna dött där

Jag hade dött lycklig på något vis

Och allt var ändå över

Jag önskar att jag spelat The Smiths då

"If a ten ton truck kills the both of us, to die by your side, the pleasure and the privilege is mine"

Det gjorde jag förstås inte

Och på nåt sätt passerade lastbilen i ett snömoln i väggrenen

Vi kramade om varandra länge sen

Nu var det inte meningen att detta skulle bli en snyftarhistoria

Men det är så jag minns det

En sista prövning som vi tog oss igenom

 

Vi kom fram till Östersund till slut

Somnade åter tillsammans i samma säng

Nakna, tätt intill... bara sov

Och jag hade ingen låt för den stunden

Kanske var det tur

Nästa dag var allt över, borta

Fanns inget kvar att säga

Inte ens ett riktigt adjö

Jag gick ensam till stationen och tog tåget tillbaka

 

 

 

 

 

 




Övriga genrer av theperna
Läst 307 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-03-16 04:53



Bookmark and Share


    Bim
...räcker inte med en applåd måste säga att det är ngt särskilt med din berättelse,-den flyter så fint,-det är det bästa jag kan komma på
2009-03-17

    Melona
Ja, fan,

den här är riktigt välskriven, med känsla och en viss sorg, som mest känns som ett vackert konstaterande, det var så det var, liksom!

Ja, dessa resor, såväl inre som yttre och på samma gång, bådeoch,
att som du skriver, sätta sig i en sådan bil, ja det borde man om man verkligen älskar något:

"Jag tror vi lovade varandra att hålla sams

Det fanns ju ingenstans att fly därifrån

Vad som än skulle sägas

Vi skulle lyssna, vi skulle få prata till punkt

Alla som älskar varandra borde sätta sig i en bil ibland

Under de premisserna och bara åka"


Jag tycker du förmedlar bilder, små snuttar som är stora,
verklighetstrogna och ja, dessa låtar, soundtracket eller soundtracken i ens liv, det finns vissa låtar jag inte kan
lyssna på heller, sen finns det de låtarna som borrar in sig i en
och gräver poetiskt blodigt allvar i magen och hjärtat, Almaz är en sådan som jag älskar att höra, så där berusande med en liten smula smärta, hursom, detta är ett sidospår...

Ja, jo, att jag inspirerade dig, det visste jag inte, men U2 är bra, om inte bäst och deras musik är ja, jag har nog inga ord för det...

En fin text detta, du skriver bra!
2009-03-16
  > Nästa text
< Föregående

theperna
theperna