Den som lever ensam är som gjord för tragedi,
som gjord för att glömmas bort och inte finnas.

Men syns man inte så finns man inte.

Den som gräver sin egen grav lever i en komedi,
och har redan glömt det som man försökte minnas.

Men ler man inte som liten, varför le som stor.

Att leva lycklig verkar endast vara en jävla utopi,
vi stressar upp oss för att leva ut allt som ska hinnas.

Men kopplar man inte av kan det vara försent.

Jag vill inte vara ensam, är det försent att hitta någon?
jag vill bara bli omtyckt och älskad och saknad.

Ge mig kärlek så att mitt liv är värt att leva.

Jag vill ha familj, antingen en flicka eller en son,
jag vill vara älskad och absolut inte hatad.

Finns det någon för mig?

Tror inte det...

@Jonas Månsson