En bred publik applåderade oss fram.
De stod upp och omringade den röda ringen där blod, svett och tårar skulle spillas.

Min motståndare gick kaxigt med sitt dressmanface.
Han rättade till sin kavaj medan han klev in i ringen.
De hyllade honom, de ville se hur han slaktade den där tunna ynglingen.

Publikens jubel slocknade när jag gled fram med min brynja och cigarett i mun.
Men jag var inte rädd. Jag skulle ta braten.
Jag skulle visa dem vem jag var.

Jag klev in i ringen och möttes hans sylvassa blick.
Men jag visste, jag vet, att de där bara är en fasad.
En fasad som är uppbyggd av materiella ting, en fasad som rasar när jag blåser.

Klockan plingade till och matchen var igång.
Vi skuttade lite smått, han var aggressivare än mig.
Jag tog det lugnt och tände ett par cigaretter medan han
slog.
- Jävla fitta, jävla alkis, jävla fattiglapp.
- Du har ju inte ens råd att raka dig din bög.
- Du är en stor tönt som skriver.
- Din fittiga jävla fjolla.

Jag var van. Jag är van.
Jag duckade, väntade på det rätta tillfället.
Han slet verkligen ut sig den stackars bluffen.

Han drog till med en rak höger, jag duckade och inväntade hans blick.
Nu är det dags.
Jag tittade lite glatt och drog till med Sveriges värsta mardröm.
Jag slog verkligen till med de där förbjudna.

- Hur mycket tjänar du min vän?

Knockout.
Han tappade andan och gav upp.

Så fräck som jag var så sparkade jag honom när han låg där hjälplös.
- Jag är pank men lycklig.

Publiken fattade ingenting.
Nervösa blickar.
Tittade på sina kavajer, tittade i sina plånböcker.

En del blev generade.

En gubbe reste sig upp och skrek.
- Man måste ha pengar.
- Det fattar du väll din dumma jävel

Jag fimpade ciggen och gick ut till min rostiga cykel