jag kommer supa, knarka bort seklet
det jag vet är att jag ingenting vet
jag omfamnar händerna som sträcks ut
emellanåt meditera för måttfullhet är balans
jag tar din hand och följer livsstegens dans
jag lever jag lever
jag kommer stupa in ett trapphusvrak
däri ligger en inklämd röd ask av blodsmak
för livet var ej kärt
till att svansa runt andras mirakel
jag lever jag lever

jag kommer uppleva varje ljudord
stumfilmen är toner från vandaliserade fötter genom Europa
jag kommer med rutinerad sarkasm
håna er med stil och mitt skratt
kommer njuta av denna sträng
som i mitt liv strängats bort av att bli fullkomligt utbränd
men
jag lever jag lever
med rastlösa ben

när jag inte kan stå för en sak
kommer jag fly undanflyktens maskerad
där jag erkänner varje brist och misär nedskrivna i rad
er son är inte den ni tänkt er
han bär masker, förklädnader i otympliga dräkter
utan skam i näven sjunger han sin erkännande ballad
tar han på sig i medhåll livets ting och laster
blodet då jag lever
smakar järn och eld