Sitter med oss i form av ett foto.


Närmare hundratalet röda rosor vilar sina huvuden mot det ljusa träet.


Under rosorna vilar du.



Känns som en kuliss,


en replica av något som innehåller det som ska vara du.



Känns som om du står en bit bort och tittar på.


Tidigare på morgonen var du hemma och hälsade på.


rev ner några tavlor och så...



Du är borta nu,


men ändå inte långt härifrån.