Jag har byggt mig en armé starkare än någon annan i historien. Det är bara jag och ordet, jag och mig själv.

Han hjälper mig, skriver mig till platser där vi stannar några timmar, skriver mig till sorgen. Vi åker tåg dit, jag och ordet. Vi hälsar på Farfar.

Sorgen har dukat fram kaffe och bulle, vi samtalar alla tre och idag är resan fin. Kaffet är svart som döden men solen når fint in i rummet som inte har några gardiner.

Vi tar en promenad tillbaka, ordet har ingen skugga där han går - inte jag heller.

Någon försöker skada mig på vägen, försöker ta till ord utan sanning. Jag låter honom göra det, jag bär redan tillräckligt med smärta inom mig, jag är full.

Ni tvingas ta till lögner bara för att ni aldrig kommer nå mig med sanningen.