Nu är det inte min tur ens
att känna den där uppgivna kylan
Och inte heller någon vild galenskap ockuperar mig ikväll
Dödslugnt när jag håller andan
Håller tårarna
Håller på att svimma av mitt rusande hjärta
Nu är det inte min tur att släppa efter
Låta allting rasa i ett vackert, skrämmande moln av smuts
Försök du
Försök blunda
Jag ser svart, jag ser svartvitt, jag ser svarta hål
Ständigt vacklar jag innanför vinden inombords
Likt alla andra uppgivna själar
är det inte min tur att finnas än