I haven eller haven ej.
Bryds lite om detta!
Känn blott, bröder,
ehuru vinets lätta
rara vatten glöder,
hetta!
Bort flyge ondskans tankar!
Försvinn du sorgsenhet
som bort i krogen vankar
med förvridna epitet
på läppens torra skinn.
Min, min
är världen i en bägares djup!
En sup, ack bröder, tag en sup!
Och känn ehuru spritens sälta
sliter bort allt vankelmod
från era sinnen.
Här och nu finns ingenting att älta,
försvunnen är all skrift i blod
och alla tunga minnen.
Ja skål I bröder för ert ruttna liv
och skål för ditt och mitt!”
Jag tager mig i långa kliv
långt bortom svart och vitt
där bara döden återstår.
Gutår!
Och låt så hednadrycken glida
längs strupens långa rand,
likt penis i en slida,
och vät varenda tand!
Drick ur! Drick ur!
I det ni känner hur
fullkomlighetens höjder
kan nås i kalkens syndavin!
Nu kan jag dö, helt nöjder,
och låta mig, min själ, få somna in
helt fri från alla grubblerier
och löst från alssköns trubblerier!
Vad fås?
Gunås,
en skål!