Jag föll igen så som alltid.

Likt förbannat skar jag och det var skönt.

Slöa knivar gav mig den smärta jag förtjänar, men såren jag ville ha är bara grunda skåror i mitt tjocka skinn.

Snart ska jag bränna bort allt i min fördärvade hjärna.

Jag kommer alltid till korta, jag räknas alltid bort.

Den smärta jag ger mig är den jag söker inget kan rädda mig.