Den gjorde så ont och det lilla svikna
barnet i mig fick en tvillingsjäl!

I Fannys bön kände jag all smärta som en gång var min.
Som slog rot och aldrig lämnade mig.

För skammen och skulden finns kvar. De känslor som grodde då jag inte räddade er från er själva. Inte skyddade er från er och varandra.

Jag föll igenom då som nu och jag är trött på att aldrig räcka till!