När ska jag våga sätta ner foten och säga till?
Våga säga sånt jag alltid tänkt på, göra vad jag vill
Varför ska det vara svårt att öppna munnen
när du står intill?

Jag vill ha orden vassa som rakblad
som skär djupt i dig
Lämnar sår som ingenting kan läka
precis som du har gjort med mig

Men sen när jag får chansen, vad gör jag då?
Inte fan kommer ett knyst, jag är bara tyst
När jag vill skrika tills jag blir blå

Du är inte längre min
Och jag är inte heller din
Vi måste släppa taget om varandras själar här och nu
Vi måste fatta att det inte längre är jag och du

Jag har ett inövat tal som väntar på att få luft
Varför ska jag hela tiden handla med så kallat sunt förnuft?

För när jag väl får chansen, vad gör jag då?
Inte fan kommer ett knyst, jag är bara tyst
När jag vill skrika tills jag blir blå

Du är inte längre min
Och jag är inte heller din
Vi måste släppa taget om varandras själar här och nu
Vi måste fatta att det inte längre är jag och du

"Det handlar hela tiden bara om en relation
som kan ta slut vilken minut som helst
och sprängas just som dynamit
med alldeles för kort stubin som du och jag
ett par som inte funkar mer
vi tar den enkla vägen ut och lägger ner"

Du är inte längre min
Och jag är inte heller din
Vi måste släppa taget om varandras själar här och nu
Vi måste fatta att det inte längre är jag och du