musiken kryper inanför revorna i min skjorta och ringlar längs med ryggraden. Den här musiken är du.
Jag intalar mig själv att jag har släppt dig, men för att göra det på riktigt...
Jag vill inte ha dig surrande i bröstet längre men jag uppskattar också mitt intakta hjärta, vill inte behöva karva bort dig.

Jag vill minnas men glöma.
Hur hänger det ihop?

jag och mina tankar
hur hänger vi ihop?