Tystnaden kramar till döds

Själens
törst
släcks
med
det mörka
vattnet

ensamheten
betalas
med
bittra
tårar

tystnaden
närmar sig
kroppen
och
kramar
den
till döds

Fri vers av Roula O
Läst 326 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2009-03-28 21:38

Skriv ut
Spara som PDF

vide tystnaden som uppstår i ensamheten... efteråt... sorgsamt... 2009-04-02

Dilsewat Skrämmande, som taggtråd! 2009-04-01

Marlboroman/Hg Fem stjärnor i himlen R... 2009-03-30

Maria T Mörk poesi om ensamhet och tystnad 2009-03-29

Losnall Mycket härlig och bra och sorglig och hemsk text. Love it. 2009-03-29

Ellen Vivelavita Gastkramande ensamhet talar till mig genom dina ord... väl skrivet! 2009-03-29

Fredric Tystnad kan både döda och skapa liv... Mycket härlig text! 2009-03-29

Sladjana Zubcevic "tystnaden närmar sig kroppen och kramar den till döds" Underbart skrivet min vän. 2009-03-28

Fånga dagen Smärta styrka i dessa ord ibland måste det få göra ont mvh Anna-Karin 2009-03-28

Eaglemountains Här finns inget ljus, här är allt mörkt och tyst i ensamhetens tid och rum, där bitterhetens tårar fuktar kinderna .... 2009-03-28

firefire viss tystnad,ovald,kan precis som du skriver så poetiskt krama en till döds,likt en boaorm kanske..hm..funderar... Snyggt skrivet i alla fall som vanligt min vän! 2009-03-28

tom boreland här finns ett djup som åter har en skral tucht du är ute och rör vid intressanta gränser 2009-03-28