Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ljusfacklor



likt ljusfacklor
blinda inför sitt eget ljus

vandrar vi sökandes omkring
i skuggornas flackande puls

hypnotiserade, förförda
av skuggans dans på grottväggen


imbillningsjuka, stapplande in
mot skuggans dragningskraft

snurrar vi omkring
omedvetna om lågans kraft

medans lågan, uppsluppet frimodig
och bortglömd, leker i vårt inre


hemkomsten är att brinna på bål
och att upptäcka att elden

varmt smekande, lyckligt lekande
är ens egen sanna natur

kärleken, den omätbara
ljuset, det oklyvbara

livet,
det bara


ja, likt ljusfacklor vandrar vi omkring
omedvetna om lågans kraft

likt ljusfacklor vandrar vi omkring
väntandes på att livet ska tända oss

likt bländade ljusfacklor har vi glömt
att vi är just det

livet,
det bara









Fri vers av Mikael Lövkvist
Läst 481 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-03-28 18:36



Bookmark and Share

  Annie b'larsson VIP
Vi väntar alltid på att någon eller något annat, utanför oss, ska göra oss levande, tända oss - när vi är lågan själv. Men det är också därför det är så förödande och tragiskt, när trasiga, illasinnade människor stjäl lågan från oss, så att vi dör - tillfälligt eller för gott. Det måste alltid bekämpas, men det går aldrig att bekämpa med hat och hämnd - endast med insikt och kärlek - inte minst till oss själva - till vår egen livslåga.
2009-04-19

  Ulf Lagerholm
jag tycker mycket om detta tänke, med sin nedåtsträvande tyngd pendlar detta tänke över något som ju kan benämnas som själva essensen i livsens tillvaro, nämligen detta med konsten att rikta den varseblivande vektorn mot det egna, mot självet, istället för att som ofta brukligt är förlägga skeendet utanför den egna personens gräns, om du och jag, människan, skulle vara kapabla att förvärva erfarenheter kring, utveckla "strategier" kring begrepp som kärlek och hat, krig och fred i det egna hjärtat, skulle tillvaron runt om i vår värld se betydligt ljusare ut;

"ja, likt ljusfacklor vandrar vi omkring
omedvetna om lågans kraft

likt ljusfacklor vandrar vi omkring
väntandes på att livet ska tända oss

likt bländade ljusfacklor har vi glömt
att vi är just det

livet,
det bara"



mycket gott tecknat min vän
tack
2009-03-29

  Leva Livet
Så sant, vår hjärna är inlärd att dela upp allt i ljus och mörker, ont och gott... En vis man sa: "Det finns ingen strålkastare som kan sprida mörker."
Mörkret är endast avsaknad av ljus. Skuggan bevisar att ljus existerar. Din dikt får mig att undra varför vi hela tiden söker vår härkomst i skuggan av oss själv...
Tack för fin dikt!
2009-03-28
  > Nästa text
< Föregående

Mikael Lövkvist
Mikael Lövkvist