avlägsnar mig sakta

från den inslagna vägen

den som är så trist

så upprepning, så kylig, så ensam

den upptrampade gamla stigen

där har jag gått alltför många gånger

instängd i ett mönster

inne i ett mönster

fastlåst, fjättrad

i ett obehagligt, otäckt mönster

känner ilskan växa, nu räcker det

det är dags att ge mig själv valet

DET ÄR JAG SOM VÄLJER

I MITT LIV


ingen annan