Jag hade aldrig väntat mig
att överleva världen
så här länge

så jag fann det aldrig nödvändigt
att förbereda mig
för det sortens liv
jag tvingat mig själv in i

det äpplet jag bet i
var för sött för att avstå
och det var vägen in
i en ond cirkel upphöjt till ett klot

någonstans där inne

är jag

och det kliar någonstans
i hjärtetrakten
när jag ser dig le

du får göra
precis som du vill

men du får hellre göra
precis som jag vill

(Jag bryr mig inte, jag stör mig bara.)

Ser ni mig?
jag håller händerna för ögonen och sjunger i protest
för att slippa höra

det är ändå mest kallprat
eller okontrollerat skrikande

Om jag hade fått leva
en testomgång först
hade det nog varit lättare
att ha en aning om vem som egentligen
är jag

och vad som är bäst

men det är väl någon äckligt präktig moral i
att vi ska lära oss det själva

jag kan höra det inom mig

men jag har slutat lyssna.