Det kunde vart bra
Nåt att ha
Att bevara som ett minne
Men det gör bara ont
Det skär som sylvassa knivar
Och fläckar ner mitt linne

Varför var inget normalt?
Varför tog ni det jag hade
Och slog undan mitt försvar?
Det kunde vart nåt bra
Nåt att plocka fram och minnas
När inget annat fanns kvar

Men det var så jävla kallt
Allt skulle vara så tyst
Inga röster fick höras
Han skulle sitta med fjärrkontrollen
Och kontrollera våra liv
Och inga våta kinder fick tröstas eller röras

Och dina tårar var många
Och jag försökte göra dig glad
Trodde att det kanske var mitt fel
Så jag tröstade dig i smyg
Jag kom med filtar och kaffe
Och försökte göra dig hel

Kanske var det på grund av mig
Som han var så bitter
Så nära men så långt ifrån ändå
Jag trodde det var normalt
Att vi hade det bra
Men det var inte så

Jag ville göra er glada
Och pappa jag gömde dina skor
När du var arg och skulle gå
Du sa att du inte skulle komma åter
Och jag grät och bad dig snällt
Men utan skor så försvann du och lämnade oss ändå

Jag försökte vara en mellanhand
Jag var nog inte mer än fyra-fem år
Jag försökte få er att sluta!
Men ni gapade och skrek
Om droger och alkohol
Och regnet piskade så hårt mot vår ruta

Och nu när jag ser tillbaka
När jag är äldre
När det gått några år
Så ser jag inte ett barn ändå
Jag ser en vuxen i ett barns kropp
Som faktiskt ser och förstår

Det kunde varit nåt enkelt
Nåt bra att minnas
Att plocka fram i svåra tider
Men istället är det nåt mörkt
Ett minne som bränner
Som riktigt piskar och svider

Jag vill ändra historien
Jag vill rasera och bygga nytt
Förneka att det var som det var
För när tårar bränner
Så vill man ta fram det fina
De vackra som alltid lever kvar

Om allt är ruttet
Vad ska då trösta?
Vad ska göra mig stark?
Svartvita minnen
Ett kontrollerat liv
En farsa som levde på alkohol o knark?


Varför var inget normalt?
Varför tog ni det jag hade
Och slog undan mitt försvar?
Det kunde vart nåt bra
Nåt att plocka fram och minnas
När inget annat fanns kvar