Utan att blinka, en tydlig sanning

Staden dränks i natt

I dom där ljusen som jag älskar så

För dom är strålkastare för dig

Jag ser tydligt då

Scenens centrum och världens navel

Ser det från mitt fönster

Jag hade gråtit om jag hade teatertårar

Bort med alla dessa fula gåtor och skratt

Vad far genom skallen på mig nu

När jag glömmer igen

Det är abstrakt och det är primitivt

Fortfarande med dig

Men jag försöker vara självisk

Men det liknar mera ensamhet

Och i ljuset står man alltid ensam

Läser sina monologer och går

Jag undrar vad du sagt om du sett mig nu

När jag försöker glömma igen

Jag ville visa dig, försent nu

Den vilsna klagan som ett skämt

Ingenstans är det klarare, enklare

För stora bevis skär genom natten

Jag är aldrig rädd för dem

Jag vill bara inte tala om dem

Bär dem med mig från dina läppar

Via alla kyssar längs vägen ända hit

Kanske talar dina läppar mina ord igen

Så nära att tiden står still av ren vilja

Ett ljus som blinkar till ifrån någonstans

Min telefondisplay ligger där och lyser nu

När allt jag ville var glömma igen