förinta allt omkring oss.
Radera deras skratt.
Skärma av,
vänd bort.
De har strängar
inopererade i deras kroppar,
de rör sig tills jag hatar dom.
Vill vara dom.
Komma in i dom.
Slita sönder deras kött.
Kopiera deras skratt,
allt det de inte kan vara.
Förnekar någonting,
är räddast i hela världen.

== 20:15 =================

Vita kristaller mot hud, över utsikten.
Tåget in mot stan.
Lyssnar på musik.
Han sjunger om, det låter som, kärlek.
Mötande tåg,
redan borta.
Allt är redan nedskrivet,
snart slutstation,
ingen metafor.


== 20:17 =================

The perfection of the world
is a tad askew.
Thoud dost not love me.
Yet I still love you.


== 20:17 =================

Montera ned planet igen.
Jag har rest bak i tiden.
Är rädd, vettskrämd, sorglig.
Ett barn inför mörkret.
Tänd ljusen,
stäng fönstren mot gatorna.
Rösterna, tystnad utan tystnad.
Har gett upp.
Allt är ord, en egen tragedi
ingen handling,
bara ett programblad med vitt
nedskrivet ända till slutet.
Sårad hjälte utan en enda replik ämnad att såra.
Ta våra knivar, ramla framåt i tystnad om det är en tragedi.


== 20:21 =================


Poesi för några ensamma kvällar.
Vackra ord som bedövning,
under vårat skinn,
nålar till framtiden.
Som en docka, ett konstgjort leende,
förrädiska för dårar som oss.

Har du läst om kärlek i en vacker pjäs,
sett händer tvinnas ihop till tonerna från
ett bländande vitt piano.
Jag har förletts av hans röst.
Rakt in till det vackraste.
Framtiden, tro, bilder av det förflutna.
Stiliserade kyssar, leenden som aldrig någonsin.
Funnits.
Som inte kunde vara mer sanna.

Minns allt jag gjort i svartvitt, innan stegen tagits.
Innan melodierna memorerats, bilder av skönhet.
Var du någonsin en dåre, minns du mina druckna ensamma ord
jag citerade dårar för dig.
Lämnade en kvar vid ett framflyttat vägskäl,
vid en oöppnad dörr.
Förlorad bakgrundsmusik mixad med en vettskrämd dåres symfoni.

== 20:28 =================

Som tiden, du kan fly.
Bli förvrängd.
Bli skönheten bland det sköna,
vi kan låtsas att jag älskar dig.
Ge oss din skönhet!
Ge oss ditt ivriga eviga hat.
Fly under konversationen,
gör dig osynlig.
Älskar dig,
Hatar dig.


== 20:30 =================
/Har skrivit om texten nedan, litegrann/


Har inget versmått som liknar vadderade väggar,
vita stängsel, mjuk betong.
Rimma tredje raden stäng in,
lås in orden.
Dämpa, skadeskjut sanningen tills erat kött
erat skelett är friskt.
Gör oss vackra, operera in eviga stillbilder i våran hjärnbalk.
Låt oss somna in, kyss mina ögonlock.
Stäng av ljuden.