Silverfisken i diskbänksskåpet

förstod mig aldrig

Det hände att han stannade till ibland,

och lyssnade på mig en stund,

han liksom kröp till rätta

för att höra vad jag hade på hjärtat

Han höll aldrig med mig,

utan muttrade bara något

om hur vi människor var skapta

- Ni måste vara lite sönder

sa han ibland

Men jag undrar nog om han ändå

inte klurade på det jag sa i alla fall,

utan att han egentligen låtsades om det

Vad tänkte han på egentligen

när han efter samtalet kröp iväg

under köksskåpen

för att mota bort någon pälsänger

som gjort intrång på just

hans område i det mörka

Var han kanske avundsjuk,

ville han kanske byta med mig?

Vi pratade en del om detta.

Så en dag bytte vi

efter en del diskussioner

och samma dag

blev han ihjälslagen av min fru!