Gråbetongen klättrar upp för väggar
här i vårt lilla vårsamhälle
unga flickor vandrar i grupp
på lika gråa vägar

Men var är den vackra blomman?
Vad har hänt med all vår kärlek?
Fastän solen kastar strålar
så att vi borde se,
är det egoismen som härjar.

Nu traskar mörka sulor i dåtid
Mellan trista höga skyskrapor,
genom ödelagda centrum
och med hårt bortskrapad färg

Men var är den vackra blomman?
Vad har hänt med all vår kärlek?
Fastän solen kastar strålar
så att vi borde se,
är det egoismen som härjar.

Med stjärnlösa, regntunga skyar
och vägar utan mål
var är blommorna de gula
och toleransen vi ägde?

Och var är den vackra blomman?
Vad har hänt med all vår kärlek?
Fastän solen kastar strålar
så att vi borde se,
är det egoismen som härjar.

(är det egoismen som härjar)