Tänk dig enkelheten
i att klamra dig fast
med järngrepp
att bara låta fingrarna frysa

Om det förflutna
om elakheten
när blommor spirar
i cirklar omkring dig
och det enda du ser
är en vissnande blomma
spacklad med fina minnen

Det enda du ser
är en iskristallsblick
och bortvända ryggar

Fingrarna bränner
tårarna trycker
utfrysning är enkelt
ensamhet är svårt
men att framkalla det
är enkelt

blickarna flackar
rösterna tystnar

saknar dig