Q: Jag förstår inte hur ni kan köpa det här med treenigheten. Ta bara exemplet när Jesus hänger på korset och ropar till Gud och frågar varför han övergivit honom. Hur kan något som är ett känna sig övergivet av sig själv?

A: Oftast blir det ganska fånigt när man försöker översätta treenigheten till logiskt begripliga bilder. Jag gillar faktiskt situationen att inte kunna förklara detta rationellt. En skapare till hela universum måste vara ett väldigt annorlunda väsen än allt vi känner till och vore det inte för inslagen av mysterium i min Gudsbild skulle den kännas allt för människokonstruerad.

Hur som helst så kan man ju inte låta bli att reflektera över fenomen som man stöter på och som associerar till treenigheten. En sådan sak, visserligen lite bisarr, men ändå på något sätt relaterad är detta med "lobotomi". Vi människor är ju i någon mån också flera samtidiga personer/personligheter trots att vi friska upplever oss vara en samlad person. Lobotomerade personer (som inte blivit helt zombifierade) har vittnat om problem att exempelvis övertyga båda hjärnhalvorna att vilja ta samma skjorta, då höger och vänster hand stäckt sig efter olika. Den vänstra hjärnhalvepersonligheten verkar vara den logiska/intellektuella och den högra den mer skapande/känslomässiga. Alltså går vi alla och bär på två samverkande personer/personligheter som båda krävs för att vi ska bli de personer vi är (vissa hjärnforskare delar upp hjärnan i tre personligheter).

Kanske att treenigheten utsatte sig själv temporärt för något som kan liknas vid lobotomering den där påsken när Jesus påstods gå in under hela mänsklighetens brott och svek...