jag var gjord för det här. jag gjorde det redan innan jag blev tonår. sökte sorgen. den ständigt melankoliske. det är en alldeles för lätt väg att vandra. det är fegt. jag borde ha lärt mig men lär mig aldrig. att söka något som kliar till längst där inne. om så bara för en stund. det är underbart. vissa har behandlat mig som skit. vissa har jag trampat på. men du, du var bara så rätt i riktning mot. jag gör samma misstag. om och om igen. skär mig i öglor.

det gemensamma hos er alla. den där frågan. är du ledsen? ja, det var ju bara jag utan allt det där flyktluddet. jag är stöpt så, och söker det återigen. hela tiden. jag vill att det ska gå fel. eller strävar jag rätt? det är inte så enkelt som självkänslograder. det är mer om det sköna i att känna. att vara konkret. det är bara ord, men vissa ord smiter inunder. och vissa blickar bränner fast bakom. för evigt är ett löjligt ord, men jag trodde faktiskt på det. jag gråter inte längre. kanske väntar de på mig. tårarna. där någonstans efter vårt avsked. jag behöver det så förbannat. det där konkreta avslutet. det är det fina i att vara barnslig. världen blir ny igen så.

att vara uppriktig och öppen i sina tankar och känslor är vägen ner i mitt hjärta. så ironiskt, för nu älskar jag dig ännu mer. och jag famlar efter drömmen om något helhjärtat tillbaka, men stoppar mig själv. jag är äldre nu. inte lika blek. ändå sitter jag här och skriver tonårsdagbok på pojkrumsvis. så pojkrumsvis ibland. jag önskar jag vore yngre, och rättfärdigad all naivitet.

men nu fan kommer de där jävlarna. så länge sedan. de är för dig. och lite för mig. jag vet inte. men de värmer på nåt sätt. kärlek. vad är det? något att trä på fingret? något att kväva? en bit av en bit som blir mindre och mindre? en fransig liten snuttetrasa? jag vet inte längre. men jag vet att jag kommer att göra samma misstag igen. tro på det nya som unikt. kalla mig naiv. det är så mycket skönare att köra huvudet i väggen, än att kippa luft på sängar.

de här är för liv. bakåt. och framåt. allt som inte inte var. och allt som fortfarande är. jag fick något ovärderligt av dig. du gav mig tilliten tillbaka. och jag glömmer det aldrig. de här är för dig. och kanske lite för mig.