En man har gjort ett konstverk av människotarmar.
Knutit dem i omslingrande spiraler till en tät knut, något avlång,
inte olik ett däggdjurs hjärna.
Han säger att det blir det sista han gör,
medans han med ett rakblad drar ett snitt över sin buk,
och för in konstverket,
som han i sin döende utandning döper till magens hjärna.