ögon förhäver sig, äcklas
spyr skärpa, syn, seendet

vätskan rinner ner, faller som en klänning över det håriga benet, armen, den fetlagda magen, skär, fördriver, syr fast en slags yta som tränger undan de beiga lagren som målat honom osynlig mot kulissen av brun verklighet

ljus i maniska cirklar

demonens förvridna linjer upplöses och jag
träder ut ur bilden, sanerad och fri