du sa att jag sköt från höften,
att jag var ditt mysterium
jag svarade att jag mindes att vi brukade
bli alldeles för fulla och glömma

-

att riva sönder löften som legat i en gammal börs
min hud har många sömmar nu
jag viker undan gardinerna och räknar mattfransarna,
det är vår nu
tvåtusentrehundranio sekunder senare
och jag känner hur ännu ett revben sticker ut

-

jag svarade
om jag är ett mysterium är jag mitt