Jag var aldrig så stark som när jag fick vin
Vin, sa du, med frågetecken hängande i din blick
Jag kunde aldrig få bilden av hur vi var att förtvina,
(jag ville inte)
Du pratade om sommarprat och om somligas prat
och jag vet att jag gav dig en känsla av skam,
grå tung skam
Och ibland frågade du om mord
Jag låtsades alltid att du pratade om bord och gav dig en
förvirrad blick (på låtsas)
Ibland lät du din fråga ljuda allt högre; Mord?!
och jag frågade om det var något som gick att äta,
för jag ville inte att du skulle se, se den jag var
Men oftast pratade du om mäklarna och så här i efterhand
förstår jag att det fanns en orsak till det
Du sa något om att vara bipolär och jag, jag sa något om
att allt inte behövde vara så seriöst
Du svarade alltid med att låta två fingrar mötas
och jag förstod aldrig då
att det var så jag kippade efter luft.