Han höll min hand Bara fötter in i den tornande kyrkan Värmen hade tagit våra skor Så, sa han, titta om du vågar Och jag blundade Nu, viskade han Hon, den stränga på väggen Ett öga, sedan två, kisande Stirrande tillbakablickar Brände fast blick i blick Trots att vi rörde oss framåt Mot altaret Ögon på hår som reser sig i nacken Hon ser allt, viskade han Jag frös om mina bara fötter Jag vet att jag kände svetten i handen När jag sprang ut och fann sandalerna Ensamt utsträckta i gräset Små strån utan smultron Sunnemo