Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
oxå en gammal dikt, lite ändrad.. hela mitt liv har jag fått handskas med mina känslor själv, har aldrig haft någon som plockat upp mig, inte ens som barn.


Svart hål...

Rasar ned i ett svart hål,
tomrummet fyller mitt hjärta,
med en saknad jag ej tål.
På min kind rinner en ensam lite tår,
tänker på sorgen från igår.
Jag låg ned och skrev,
alla känslor, tankar och farväl,
allt som ryms i ett enda litet brev,
Jag gick mot sjön och ställde mig,
vemodiga tankar rusade,
tankar till den dagen jag förlorade dig.
Ingen förstår hur det värker i mitt hjärta,
ingen vill lyssna,
hur det skriker av sorgens smärta.
Jag balanserar på en skör tråd,
tappar greppet om mitt liv,
jag finner ingen nåd.
Rasar ned i ett svart hål,
tomrummet fyller mitt hjärta,
med en saknad jag ej tål.




Fri vers av xAnGeLx
Läst 261 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2009-04-28 15:58



Bookmark and Share


  Junitvillingen
Att vara så ensam, inte ha NÅGON att prata med, det är SÅ tungt. Att inte någon vuxen, inte ens en förälder, tar det lilla eller stora barnet i sin famn...åhhh, det smärtar otroligt. Din dikt gör ont, ont, men är fint skriven.
2009-04-28

  notsomad
ärligt om nåt som många nog upplever -existentiell ensamhet.
2009-04-28
  > Nästa text
< Föregående

xAnGeLx
xAnGeLx