Någonstans långt borta,
utanför våra gränser
faktiskt,

innan den lilla pojken
fyllde ett år,
i,

en spjälsäng
för små små barn,
och,

föräldrar som står
över sängen,
tittar,

betraktar barnen som
står där med storögda
ögon,

som små flockar står de
där och ser på som
djur,

barnhem i grekland där
man inte har namn, utan
nummer,

nummer 12, vem vill ha,
okej, men kanske 18,
inte?

en ful ankunge utan förebild
med en stor skillnad,
förvandlingen,

finns inte, ankungen växer
inte upp för att bli
fin,

tankar om föräldrarna, de
biologiska, de som svek
mig,

de som själviskt, djuriskt, maniskt
lämnade den som borde betytt
mest,

barnets föräldrar , vilka
var de egentligen,
lämnade,

barnet på gatan, kanske
ett rännstensbarn,
fulunge,

inget riktigt barn, aldrig riktigt,
vart skapat genom
horknull,

framavlat genom skrik, slag,
sparkar, påtvingat
äckel,

lämnad i barnhemmets mörka
dunkla, oförstående
spjälsäng,

små knubbiga ben, vågigt hår,
stora bruna ögon
tittar,

bönande på de två stora, vågar
inte tro att det är sant,
stirrar,

på de som kom för att hämta,
för att ta ,och ge ett bättre
liv...

TACK MAMMA OCH PAPPA

@Jonas Månsson