Du kom till mig när nätterna var kalla
När stjärnhimlen var omöjlig att nå
En blundare en grubblare bland alla
Du fann mig i min undanskymda vrå

Du mötte mig som åror möter vatten
I en samklang mellan båtvirke och sjö
Du löste mig som gryning lösgör natten
Du närde mig som myllan när sitt frö

Du tog i mig med händer utav siden
Du kysste mig med läppar utav guld
Och den som allt för länge bidat tiden
Stod vittne till en obeskrivlig huld

Du lyfte mig mot nåt jag aldrig vetat
Du gav vyer från en höjd jag aldrig sett
Och plötsligt fanns den plats jag alltid letat
Och plötsligt var jag den som funnit rätt

Du ler mot mig och nätterna är ljumma
Och världen är en lustgård för oss två
Och ingen tid finns längre att försumma
När stjärnhimlen är ner - från vår nivå