Vi gav oss av söderut
lämnade asfaltsvägar bakom oss
för kullerstensgator i studentstaden

vi ägde hela världen
för en stund kändes det så
där hon satt i min famn
lyssnandes på isländska textrader

ett ögonblick att vara för evigt hos mig
men jag kan inte sluta undra
om det var en stund som blir kvar i hennes minne

eller om jag ensam får bära det finaste vi har