han hade bleka kinder och mörk blick
läppar tunna som england

pojkar gråter inte
skrev tatueraren

alla flickor ville rädda honom,
de svarta conversen

med långa fingrar
strök han punk över mitt hår,
magasinsgatan

han, tillgänglig
jag blondare än timotej
men mörkare än sanningen

i hånglande busskurer
växte vi

där ingen gick av
gick vi heller aldrig på

ändå, var det han som
räddade mig